Carlgren & Marton del 3

I kapitel sju diskuteras det om skolan i ett kunskapsproducerande sammanhang. Detta innebär att eleverna skall ingå och bidra till att göra skolan till en del av samhället. Detta kan exempelvis fungera på det sättet att skolan får olika uppgifter av kommunen som skall genomföras. Dessa uppgifter kan variera och vara allt ifrån att sköta en park, ha ansvar för att skriva några sidor i den lokala tidningen eller att göra olika undersökningar med mera.

Jag tror att både kommunen och eleverna skulle vinna på ett sådant samarbete. Eleverna i skolan känner sig viktiga och tagna på allvar då de känner att deras insatts räknas och deras tankar och idéer tas på allvar.

Vi har väl alla någon gång under vår skolgång undrat vad den uppgift vi har blivit tilldelat har för syfte. Att veta att min undersökning av mobbning faktiskt används för att uppmärksamma och förebygga mobbning istället för att bara lämnas in till läraren för bedömning för att sedan läggas på en hylla och samla damm skulle i alla fall göra mig mer motiverad att skapa en bra produkt.

Kommunen har också mycket att vinna på ett sådant här samarbete. Eleverna i skolorna runt om i våra kommuner besitter mycket kunskap och de borde vara självklart att ta tillvara på denna. Genom ett samarbete tror jag att ungdomarna känner sig involverade i samhället och det kommer att skapa en kommun som kommunicerar med sina invånare och där alla arbetar tillsammans i samma riktning.  

Carlgren & Marton del 3

För några år sedan publicerades en debattartikel som hävdade att skolan var upplagd på samma sätt som om vi skulle ställa upp alla framför ett 140 cm högt hinder och få alla att hoppa över detta. De allra flesta förstår att detta är en omöjlighet då alla inte klarar av att hoppa över ett så högt hinder.

De flesta håller nog med om att hindret skall anpassas efter individens förmåga, vi kan ju inte utsätta alla för samma krav. Lösningen på detta är alltså ”olika för olika”.

 Borde inte detta även gälla i skolan? Borde vi inte i skolan vara lika humana som i problemet med hindret?

I en skolklass/barngrupp finns det ofta många olika individer och därmed förekommer en varierad kapacitet. Varför gäller inte samma krav här? Varför anpassas inte undervisningen efter individens kapacitet?  De som är duktiga i skolan och har lätt för att lära sig bör stimuleras till fortsatt lärande inom ämnet istället för att bromsas av sina klasskamrater som kanske har lite svårare för sig. Detta gäller även motsatt håll då jag tycket att de som har lite svårt för sig skall få anpassade uppgifter som de faktiskt har kapacitet att genomföra.

Att ge en och samma uppgift till en grupp med varierad kapacitet låter inte för mig speciellt pedagogiskt. Den som har lätt för sig uppfattar uppgiften som väldigt lätt och blir inte utmanad på de sätt jag anser man skall bli av en uppgift för att inte tappa intresset samt att få ut så mycket som möjligt av uppgiften. Den som har lite svårare för sig däremot kanske ser uppgiften som helt omöjlig och genom detta helt tappar motivationen.

Carlgren & Marton del 2

Barbara Rogoff är en av de främsta forskarna i världen kring lärande. Hon menar att det är mest effektivt att arbeta i grupp med någon som är lite bättre än vad man själv är, men att det även finns vissa fördelar att arbeta med någon som är lika bra men även med någon som är lite svagare.

Att kunna arbeta i grupp är något jag uppfattar som om det blir mer och mer nödvändigt i dagens samhälle. På många arbetsplatser arbetar man mycket i arbetslag och i olika gruppkonstellationer för att utnyttja alla i gruppens kunskaper.

Visst kan det vara en fördel att arbeta med någon som är lite bättre än vad man själv är, då det kan få den svagare parten att få den hjälp eller det självförtroende som behövs för att lyckas. Det kan dock också bli den totala motsatsen, att den "duktigare" personen känner att den "svagare" inte har något att tillföra och mer eller mindre utesluter denna ur arbetet medvetet eller ej. Det viktiga när man arbetar i grupp är inte fall man ligger på samma kunskapsnivå anser jag, utan att man har ett bra klimat i gruppen och inställningen att arbetet blir som bäst när alla har varit delaktiga och fått säga sitt. Det är viktigt att man visar att alls åsikter är tas på allvar och är betydelsefulla.

Jag tycker att det är viktigt att man lär sig att arbeta med olika människor, då det är mycket sällan du själv får välja grupper exempel: arbetslag på en förskola. Det kommer alltid att finnas människor/grupper du arbetar bättre respektive sämre med. Jag anser att en grupp är som starkast när man tar till vara på varje individs kunskap och starka sidor.

Carlgren & Marton del 2

Redan på några av de första sidorna av del två dök det upp något jag tycker är väldigt intressant, nämligen läxor.
   1998 lade folkpartiet fram i sitt skolpolitiska program att det skulle ställas fler krav i skolan. Jan Björklund som var talesman i skolpolitiska frågor hävdade enligt Göteborgs-posten att det behövs mer läxor, mer läsning, räkning och skrivning i skolan.

Jag anser till skillnad från Björklund att det inte är frågan om läxornas kvantitet utan dess kvallite. I vissa fall anser jag inte ens att läxor är nödvändigt.
   Skolan har som uppgift att ge eleverna kunskap och att få dem intresserade och motiverade till att ta in och söka efter ny kunskap.
Det finns inget regelverk som säger hur mycket läxor eleverna skall ha utan bara kunskapen de skall besitta då de går ur de olika årskurserna.

Att säga att fler läxor ger mer kunskap tycker inte jag stämmer, det handlar istället om att undervisa på ett pedagogiskt sätt och att väcka en nyfikenhet hos eleverna att själva välja att ta in den informationen läraren förmedlar.