För några år sedan publicerades en debattartikel som hävdade att skolan var upplagd på samma sätt som om vi skulle ställa upp alla framför ett 140 cm högt hinder och få alla att hoppa över detta. De allra flesta förstår att detta är en omöjlighet då alla inte klarar av att hoppa över ett så högt hinder.
De flesta håller nog med om att hindret skall anpassas efter individens förmåga, vi kan ju inte utsätta alla för samma krav. Lösningen på detta är alltså ”olika för olika”.
Borde inte detta även gälla i skolan? Borde vi inte i skolan vara lika humana som i problemet med hindret?
I en skolklass/barngrupp finns det ofta många olika individer och därmed förekommer en varierad kapacitet. Varför gäller inte samma krav här? Varför anpassas inte undervisningen efter individens kapacitet? De som är duktiga i skolan och har lätt för att lära sig bör stimuleras till fortsatt lärande inom ämnet istället för att bromsas av sina klasskamrater som kanske har lite svårare för sig. Detta gäller även motsatt håll då jag tycket att de som har lite svårt för sig skall få anpassade uppgifter som de faktiskt har kapacitet att genomföra.
Att ge en och samma uppgift till en grupp med varierad kapacitet låter inte för mig speciellt pedagogiskt. Den som har lätt för sig uppfattar uppgiften som väldigt lätt och blir inte utmanad på de sätt jag anser man skall bli av en uppgift för att inte tappa intresset samt att få ut så mycket som möjligt av uppgiften. Den som har lite svårare för sig däremot kanske ser uppgiften som helt omöjlig och genom detta helt tappar motivationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar